Grupp 7: Vasastan/Odenplan 6 - jämställdhet

Dag 3: onsdag
Yo mothafuks

Vi vaknade extra tidigt idag då vi hade den tidiga tiden att äta frukost. Det var inte lika varmt idag som det var de andra dagarna vilket inte var så kul eftersom idag var dagen för våra kulturredovisningar. Våra gruppmedlemmar blev uppdelade i olika grupper vilket gör att vi har splittrade åsikter om kulturguidningen, men det vi enades om var att det var långt, kallt och vi är alla osäkra ifall vi fortfarande har våra fötter kvar. Vi var glatt överraskade att vi tyckte om att lyssna på de andras guidningar och att vi faktiskt lärde oss något.

När presentationerna var över och vi hade släppts för fritid tog Jensen sig till Musée du l'Orangerie för att se Monéts kända verk och sedan gick hon till en bokhandel som hon länge sett fram emot att besöka. Anna och Aenyi gick och skaffade varsin tatuering (med förälders tillstånd!) innan vi skyndade till den sista måltiden med Jensen och resten av klassen. När middagen var klar och alla var mätta och belåtna skyndade vi oss till Eiffeltornets ljusshow - ett perfekt slut på en härlig resa!

Demain, nous allons à la maison







Dag 2: tisdag
Yo mothafuks

Dagen började 8.00 med en fransk frukost på hotellet som var inte lika söt som förväntat men bättre än vad man trodde. Vädret denna dag var inte lika bra som väderprognosen visade. Vi samlades utanför hotellet en halvtimme senare och begav oss mot Arrondissement 6. Vi började med att undersöka Jardin du Luxemburg. Vi klarade av de 16 enkäterna, 32 med våra nya kamrater och de två djupintervjuerna. Vi var glatt överraskade över hur mycket enklare det var att få folk att svara på våra frågor här i Paris än i Stockholm. Vi åt lunch på något kafé som vi inte kommer ihåg namnet på och chillade den resterande tiden innan det var dags att gå. Vårt nästa stopp var Eiffeltornet där träffade de andra grupperna och blev släppta för fritid, några åkte upp i tornet andra inte. Vår grupp träffades senare på kvällen för att äta middag tillsammans och vi kände att det varit en bra dag.

Bye bye, we’ so high









Dag 1: måndag
Yo mothafuks

Idag har vart en händelserik dag. Vi började dagen 11.30 på Sveriges vackra flygplats Arlanda där vi träffade resten av resenärerna. Vi tog oss igenom den tuffa säkerhetskontrollen och kom i tid till flyget som gick 13:00. Med gratis mat, kortspel och böcker överlevde vi resan och nådde vårt mål: Paris. Bussen tog en timme från flygplatsen till det mycket flotta enstjärniga hotellet som enligt rykten är fullt av löss. Vi fick egen tid när vi kom fram som vi spenderade genom att ta det lugnt i våra rum och utforska området. Klockan 18:00 samlades alla för att vandra till en restaurang med en otrevlig buffé då kycklingen/kalvkött/okänt kött var nästan lila för det var så rått.

Ha det bäst, från en hotellgäst







Tjo Mothafk!

Under den tid som gått där vi inte har skrivit har vi hunnit med att göra en 10 minuters för lång redovisning. Den här redovisningen var inte vad vi i Sverige kallar en dans på rosor. Vi kan till och med gå så långt att säga att vi är förundrade över att vi fortfarande lever. Vi gjorde ett halvdant och segt jobb i början, och när vi förstod att det inte var lång tid kvar så satte vi fart och jobbade livet ur oss under de sista dagarna. Samma dag som redovisningen tog plats kom vi på att vår text var för lång och vi var tvungen att stryka halva presentationen och skynda igenom hela grejen. Presentationen gick trots allt bra, även om den råkade bli för lång, och vi känner att vi gjorde ett bra jobb. Nu, efter presentationen, känner vi att vi är så taggade på Parisredovisningen (inte).

Vi är exalterade att åka till Paris. Dock, kommer vår trogna medarbetare som kämpat med oss under alla våra svåra stunder, Astrid, inte följa med på resan, vilket inte är något vi ser fram emot. Sedan ska två nya förena sig med vår grupp när vi är i Paris, vilket var helt oplanerat, men vi får göra det bästa av situationen.

Må kraften vara med dig,

Anna, Astrid, Jensen och Aenyi

3. Tjo mothafk

We are back. Förra torsdagen, veckan innan denna,  gjorde vi våra djupintervjuer eller vi trodde att vi skulle göra våra två djupintervjuer, i slutet av dagen hade vi endast en. Vi hade ”bokat” tid med två elever, en man och en kvinna, och vi trodde att allt skulle gå galant, det började bra med att vi träffade tjejen på ett café för att göra vår fantastiska djupintervju som i själva verket var vår enkätintervju med tillagda ord efter varje fråga - ord som: utveckla, motivera, förklara. Vi insåg efteråt att  vi antagligen lät som lärare som var desperata efter att eleven skulle visa att hen kunde mer på provet än vad hen visat. Skämt åsido, intervjun gick bra och vi kände att hon svarade på det sättet att vi senare kunde skriva en slutats om hennes tankar och idéer.

Sen skulle vi bara vänta en halvtimme på vår nästa djupintervjuobjekt och vi kände för att vara produktiva så vi åkte till stadsbiblioteket för att kunna jobba på vår Stockholmsredovisning. En halvtimme gick och han (djupintervjuobjektet) hade inte kommit än, vi antog att han hade behövt stanna ett tag längre i skolan och skulle komma om 10 minuter. 10 minuter gick, ingen djupintervjuperson i sikte - ”vi väntar en kvart till sen sms:ar vi”. En kvart gick och vi kände paniken stiga, vi skickade sms:et och tänkte: ”han har säkert bara glömt bort och kommer när han ser att vi försökt kontakta honom”. Efter fem minuter kom svaret… ett möte att gått över tid och ”skulle det kunna gå en annan dag?”.

Vi var trötta och hungriga men det var skönt att veta att vi skulle kunna få en annan chans, vi bokade om att träffas dagen efter. Lyckligt nog kom han då och vi hade samlat på oss våra två djupintervjuer. Det kändes skönt och en vikt lyfte från våra axlar.

Det är allt för oss denna gång

See you later alligators

2. Yo mothaf…

I onsdags hade vi vårt första fältundersökningstillfälle och vi åkte tillsammans till Odenplan för att hitta personer snälla nog att svara på våra frågor. Vi hade innan bestämt oss för att hälften av de personer vi frågade skulle vara män och den andra hälften kvinnor. Alla var lite smått nervösa över att fråga personer, då vi själva har en vana att undvika personer som försöker ställa oss frågor. Efter ett tags velande tog vi tag i oss själva och satte igång, kan nog säga med säkerhet att ingen av oss någonsin känt oss mer osynliga än vad vi gjorde då, ingen ville svara. Aenyi och Astrid var smarta nog att gå fram till de personer som satt och värmde i solen men så fort solen började sjunka mot horisonten märkte vi hur de blev mer och mer ovilliga att svara på våra utmärkta frågor. Efter två timmar av stridande mot de motvilliga hade vi samlat på oss hela 30 stycken ifyllda enkäter. Med de sista krafterna som fanns kvar i våra kroppar tog vi oss an de två sista enkätbesvararna och med frusna fingrar och värkande fötter kunde vi med ett leende på våra läppar säga att vi klarat den uppgift vi fått.

Slutsummering: det var en mycket intressant och kall upplevelse men det var mycket roligt att göra något nytt och annorlunda som vi aldrig gjort innan. En rolig sak som hände var att vi blev vänner med några andra enkät-personer som hjälpte oss och var snälla nog att svara på enkäten själva. Om vi ska nämna något negativt måste det vara kylan, efter en timme utomhus kunde våra fingrar jämföras med isbitar, så om någon av er tänkt göra något liknande och vet att ni kommer vara utomhus under en längre tid rekommenderar vi vantar och möjligtvis en varm dryck.

See you later alligator !


1. Yo mothaf...

Vi är en grupp på fyra som fått möjligheten att tillsammans med resten av vår klass få åka till Paris för att göra ett sociologiprojekt. Våra namn är Anna, Jensen, Aenyi och Astrid och tillsammans ska vi arbeta i detta projekt.

I projektet ska vi göra två fältstudier, en på Odenplan i Stockholm och en i arrondissement 6 i Paris. Denna vecka har vi förberett oss genom att göra en enkät med jämställdhetsfrågor som vi ska använda oss av på onsdag då den första fältstudien sker. Senare kommer vi översätta enkäten till engelska, eller kanske franska, för att göra samma undersökning i Paris.

Vi har en känsla av att resan kommer att bli väldigt intensiv eftersom under de fyra dagarna vi kommer vara där ska hinna med en massa. Antingen kommer det bli jättekul eller så kommer det bli en resa som aldrig mer kommer nämnas – vi informerar er efter vilket det blev.

See you later alligators