Grupp 6: Karlaplan/Arr 17 - jämställdhet

Bonjour!
Paris har varit en riktigt omtumlande upplevelse. Känslor har flugit åt alla håll, svetten har runnit, tortyrlånga promenader har promenerats. Upptäckter har gjorts. Någon blev pollenallergiker, någon tillfälligt funktionsnedsatt. Vi hade också vår länge efterlängtade Parisredovisning. Lagret av stress la sig över hotellet. Sömn var en lyx man inte fick denna natt heller. Stressen tätnade när vi skulle få reda på vilka grupper vi hamnat i; man vill ju inte hamna i en dampig. Men hipp som happ var redovisningarna över och man kände den största lättnaden någonsin.

Grannarna på hotellet hade lagom med damp. En kväll var det en rosa tant som blängde lite för mycket på oss när hon gick förbi i korridoren. Några minuter efteråt kom snubben från receptionen (eller vad fan det var typ en låda) och skällde på oss. Kvinnan hade tydligen 3 barn som behövde sömn. Debatter och frågeställningar om vilken typ av människor som får för sig att leva sina liv på det här stället satte igång.

Trots allt var Paris en riktigt finfin upplevelse och man hade ju gärna åkt dit igen för att sitta i det fina gräset som fanns överallt. Nizza & the family drar sig nu tillbaka för evigt.

Tjarrå


Hallå hej där!

Dagen var kommen och Paula kom försent, typiskt. 15 mars redovisade Nizza & the family vårt fina ruvade arbete. Ni kanske undrar hur det kändes, det var ett hav av känslor med många vågor och lite sjögräs på köpet MEN det hela slutade med snäckor på stranden. Nu när vi har lagt detta kläck av skal bakom oss, går vi vidare mot ett nytt kapitel, en resa utomlands.  Vi ser fram emot allt och lite till. Jag har hört att Gräset är fint på deras ängar, där ska somliga sitta och booma en fuling. Det vi får jobba på är att Paula inte glömmer sin fina vita skrynkliga läppstiftsfläckiga pumakeps på toaletterna.

Au revoir

Nizza & the family

Blogginlägg 3 – Djupintervju

Dagen var fredag, tionde mars.
Torsdagen innan ringde vi till Statens historiska museum på jakt efter en anställd som var villig att delta i vår djupintervju. Tre signaler gick, en hemtrevlig röst svarade ” ja hej statens historiska museum, det är xx”. Detta blev mannen i vår intervju. Han gav oss vägbeskrivningar till museet och frågade sedan i vilket namn han skulle boka in intervjun?
Emma - Vanizza ..
xx - Vanessa?
Emma- Ja Vanessa.
Tiden som bokades var, fredagen den tionde mars 15.00 i museet.  

Dagen var kommen.
Nizza & the family var på plats vid informationsdisken i Statens historiska museum. Vanizza gick fram och frågade efter xx, damen vid disken sa att hon skulle lämna honom en hälsning ifrån Vanessa.

Medan vi stod och väntade observerade vi entrén, där folkmassan var grupperade i olika guidegrupper. Grupperna innehöll för det mesta vuxna, föräldrar med barnvagnar, asiatiska turister och universitetselever. Man hörde hur guiden talade högt om att gruppen skulle följa efter honom och att han var deras guide för idag. Efter ett par minuter kommer en lång man, klädd i ”dad jeans” bruna skor och en flanellskjorta och tunga svarta glasögon som formade hans skalliga huvud,
det var xx. Vi bestämde oss för att utföra intervjun i kafeterian. Det mjuka kacklet fyllde upp rummet, småskedar som viskades i kaffekoppar, espressomaskinens ångande pust kom varannan minut men det störde inte.

Själva intervjun gick i flyt men intervjuobjektet var en röra. Han var förvirrande, han jämförde Östermalm med Kungsholmen som om det var någon segregering mellan dem. ”Vad i hela” var det enda man kunde tänka. Han menade att eftersom det inte finns några Maseratiaffärer på Kungsholmen så är det betydande skillnad mellan områdena. Det positiva var att vi fick många skratt efteråt.

Efter den förvirrande och mossiga intervjun (han var kanske lobotomerad…?) var det dags för intervjuobjekt nr 2. Han var en mysig grabb och inte alls sinnesförvirrad. Han hade djupa reflektioner och vi kände oss tillfreds när vi lämnade intervjun. Honom skulle man vilja träffa igen. Den förste däremot är som minnena från mellanstadiet, man vill bara glömma.

Så summan av kardemumman är alltså att djupintervjuerna gick strålande om än känsloladdade. Vi fick ut den information vi behövde. Och gubbar är inget att lita på, speciellt inte om de har kåkfararnamn från 70-talet.

Hejs

Nizza & the Family

God afton allesammans.

Onsdagen den 15 februari 2017 färdades Nizza & the family (alltså Vanizza, Amina, Paula och Emma) till Karlaplan, Stockholm med tunnelbana i syfte att utdela ett antal enkäter till ett antal människor. Vi delade upp enkäterna för var målgrupp och sedan började äventyret. Eller det var åtminstone vad vi hade förväntat oss, men icke. Ty vi har aldrig någonsin upplevt en sådan traumatisk livshändelse! Detta involverade hoper av kränkningar, hot, fräsningar, sneda blickar som anade ont! Invånarna var tydliga med sitt agg. Ett fåtal ville medverka i vår undersökning. Syftet med enkäterna var att bidra till vår statistikundersökning i det ”fina” Sveriges samhälle, men icke fick vi resultat. Banne mig ska vi säga att vi aldrig upplevt liknande kränkningar. Diskriminering är vad jag skulle kalla detta, hets mot folkgrupp.

Inte ens en blick i ögat fick man denna onsdagseftermiddag. Ynkliga stackars 17-åringar med sina vantar i 2 minusgrader delar ut dessa futtiga papper till en synligt varm man, men icke har han lärt sig hur man bemöter någon mänskligt. Förnedrande. Vi vet nu att livet är tufft, man får ta i med hårdhandskarna helt enkelt! Förhoppningsvis är Paris invånare av hyggligare standard.

Vi, Nizza & the family, önskar er en fortsatt god afton och ljuvligt väder på morgondagen.

Tack och hej leverpastej!

Hej!

Vi är grupp nr 6 aka nizza & the family. Vi består utav fyra tjejer, Amina, Emma, Vanizza och Paula. Inom en snar framtid ska vi ax till Paris där vi förväntar oss att ha tre hela dagar och nätter fyllda med skratt och glädje. På denna resa förväntar vi oss fantastisk kost, färskostfyllda baguetter, praliner, carpe diem-nätter och McDonalds. Det kommer att vara en tuff vecka men inte något som vår grupp inte kan klara.

Just nu förbereder vi oss i Stockholm där vi inför morgondagen ska  ut på jakt efter guzzar och grabbar i Karlaplan. Där ska vår spralliga lilla grupp dela ut enkäter för att undersöka jämställdheten inom jobb mellan de två könen, fan vad det ska bli kul!